almunecar

bloggen har stått tom i 4 dagar för att jag velat samla ihop ett förråd med de allra finaste
ord för att beskriva min resa. resan som varit så galet bra att jag faktiskt inte under dessa dagarna hittat något
tillräckligt bra för att förmedla känslan och den lyckan jag kände då jag var i almunecar. sanningen är att jag gråtit nästintill konstant sen mitt förra inlägg. att jag faktiskt grät 11 timmar i sträck, från malagas flygplats till det
att jag somnade på natten med tårar i ögonen och klump i halsen. att jag inte packat upp min väska förrens idag eftersom jag inte ville ha den känslan jag fick då jag ställde den tillbaka i garaget. känslan att almunecar var så långt borta det kunde bli. för 4 dagar sedan nästan ångrade jag att jag åkte. jag nästan ångrade att jag släppte in alla dessa underbara människorna så nära på mig, så nära att dom blev en del av mit liv. jag nästan ångrade allt bara för att det blev så svårt då jag stod på flygplatsen och kramade dom farväl. men nu i efterhand kan jag med all säkerhet lova att jag inte ångrar någonting, inte en minut. nu är jag tacksam och glad. tacksam för att ni gett mig en lycka jag aldrig kommer få återuppleva någongång igen och glad för att jag vet att jag kommer träffa er om två veckor, på helsingborgsfestivalen. kanske är det inte förrens nu jag kan lyssna på wavin' flag och waka waka utan att drunkna i mina tårar. ni är en del av mig, och tillsammans har vi under 3 veckor skapat fler minnen än vad jag gjort under en livstid. så tack för allt mina vänner, tack ♥♥♥

"money can't buy you happiness"  jo tydligen. en dyr sådan dock. 3 veckor för 25 000 kronor. värt varenda krona ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0