malinguillermo

Har legat med halsont, förkylning och feber hela dagen igår. Idag är allt utom det förstnämnda bättre och trots att det aldrig är roligt att vara sjuk så är jag lika tacksam över att vara det nu innan vi åker till Bad Gastein än vad kineserna förmodligen var när kameran uppfanns.

 

Tänkte dock utnyttja det faktum att pappa vet att jag mår dåligt för att skippa spansklektionen tidigare idag, men tog (tyvärr) förnuftet till fånga och stannade kvar. Och tur var väl det, för idag har vi haft kär revansch på tetris lanet vi hade sist - jag, Frida, Jennifer och Rasmus. Vem vet om det annars blivit av? Jag är fortfarande obesegrad, och så kommer det förhoppningsvis förbli om allt går enligt mina planer. Kalla mig tetriskungen om det så behagar er. Mig gör det iallafall, den saken är säker ;)

 

Tanken var att Frida skulle sova över här, en liten sleepover som på de gamla goda tiderna men hon drog hem och kvar blev jag och Rasmus. För tillfället är det inte allt för socialt på rummet mitt, jag sitter nämnligen inne för att uppdatera er medans Rasmus ligger i sängen och gör ett iq-test. Stackaren var precis färdig, skrollar ner, och ser till sin stora sorg att det kostar att få vidare resultat. Kanske tur det, för hans självförtroendes bästa mohaha

 

 

Lite sommar, sol, fräknar, brun hy och Västra Hamnen precis som i Juni år 2011 hade inte suttit fel eller? 

Pigg och vaken trots vår sena läggdagstid igårkväll. Det faktum att vi stupade i säng halv fem imorse kan få mig att undra hur jag, bortsett från mitt halsont, verkligen kan vara pigg. Sen kikar jag tre decimeter åt vänster och ser det hemmakvällsgodis, energidrickan och popcornen jag tagit mig friheten att käka till frukost. Handen på hjärtat att alla dietister i världen skulle svimmat om de såg Rasmus skrivbord och hur jag sitter brevid och grisar för tillfället.

 

Vi hade det jättemysigt igår, för att komma till något annat. Han tyckte att jag var hur fin som helst i mitt nya hår (Tack till söta Malin som fixat det!), vilket kanske är lika bra det då det kommer att sitta i permanent ett flertal veckor till. På väg hem från Malmö drog jag inom Hemmakväll i väntan på bussen, för att köpa lite ( ja, lite var tanken iallafall. Att summan sedan hamnade på sjuka 127 kronor är en annan historia) godis, chips och dippa. Rasmus köper aldrig lösgodis, därför stod jag i butiken och kämpade med att lägga ner rätt sorter i påsen, och blev därför måttligt besviken när han efter maten sa att "Jag gillar inte godiset, vi tar bilen och köper nytt". Min besvikelse överstegs i glädje när jag sedan fick reda på att anledningen till att han ville få med mig ner i byn var att han bokat två biljetter till premiären av "Texas Chainsaw" på bio, och huvudsakligen inte för att handla något mer godis. Den kunde jag skriva under på. Godis för 127 kronor borde väl räcka? Eksde 

 

Det blev en sen kväll igår med tanke på skola och tidig morgon idag. Vi körde inte och lämnade Hanna förrän runt halv tolv och därefter slog vi på tvn vilket vi kanske aldrig borde ha gjort, då vi inte kunde slita oss ifrån "Fråga Olle" på Kanal 5. Runt ett stängde vi av och slöt våra fyra gröna. Vad gör väl det, vi har trots allt sovmorgon till halv tio på måndagar tänkte jag. Vad jag däremot inte tänkte på var att Rasmus skulle upp halv åtta för att åka till Vallåsen med resterande treor på skolan, och att jag i samband med det råkat lova att hålla honom sällskap vid frukostbordet. Något jag fick ångra imorse med andra ord hehe 

 

Schema ändringen denna terminen får mig att vilja gråta blod. Vår klass som alltid levt det lätta livet på en pinne genom att sluta halv tolv, tio i elva  och så vidare slutar numera halv fyra på måndagar, kvart över tre på fredagar och mer än så vet jag faktiskt inte. Har nämnligen valt att inte spara schemat på telefonen som ett tappert försök att hindra depression och andra icke sköna tankar. När vi slutat drog jag hem på en powernap för att sedan dra direkt till jobb. Väl där hände en liten incident värd att skriva om kan jag tycka. In kommer nämnligen en jättetrevlig turkisk man och en svensk kvinna och sätter sig i den fullsmockade resturangen när de plötsligt frågar om huruvida köttet är halal eller inte. "Jo visst är det de" svarar jag glatt. De beställde en kebabpizza och en Palermo med räkor, musslor och krabba. När jag sedan ska servera pizzorna och ser en kebabpizza med en oxfilepizza brevid så förstår jag nästan direkt att något är fel, men tänkte att jag kanske blandat ihop beställningen då jag var ensam sevitris med många gäster. Gick ut med maten och såg hur damen direkt tittade och höjde på ögonbrynen vilket gjorde att jag förstod att det, precis som jag misstänkt, var fel. Jag förklarade hur läget låg till; att där finns en med namnet Palermo och en nästintill likadan, Paloma, och att pizzabagaren varit stressad och misstagit dem båda. Jag bad så mycket om ursäkt och försäkrade dem givetvis om att han skulle fixa en ny på en gång och att jag kunde packa in oxfilepizzan i en kartong som de sedan kunde ta med sig hem. Mannen förklarade att han inte kunde äta den eftersom att den inte var Halal. Du då? sa jag och tittade på kvinnan. Hon hann inte mer än att säga nej innan jag alldeles för snabbt kom på mig själv och försökte rädda situationen med ett "Jahaaaaa, du är också halal?". Resturangen tystnade och sekunden efter begravde kunderna huvudet i sina händer och asgarvade. Det var då jag frågade mig själv HUR I HELVETE NÅGON NÅGONSIN KAN VARA EN HALAL?!?!?! 

 

Jaja, gav jag dagens garv iallafall. Den kan jag gott bjuda på! Efter jobb mötte jag upp Cornelia och Hanna och nu ligger jag i sängen med sminket borttaget och tänderna borstade. Finns det något skönare än att slippa resa sig upp för att göra ovanstående när man redan släckt i taket? Tror inte det va! GODNATT ♥

 

 

Det blev en fem kilometers runda på löpbandet inne på energicenter tidigare idag följt av en frukost köpt inne på Toppen brevid. Får man själv säga att det ser, inte bara lite, utan jävligt aptitligt ut? 

Ikväll spelar pappa hockey vilket betyder att ungarna är mina även ikväll. Om en timme kommer Rasmus, till deras stora glädje, och hjälper till och så fort pappa kommer hem så ska vi förmodligen möta upp Hanna för lite söndagsmys! ♥

 

 

Så var det återigen Söndag och framför oss har vi ytterliggare en hel skolvecka. Helt sjukt vad tiden flyger iväg. Var det inte Fredag nyss? Känner mig som en gammal gråhårig när jag säger sådär. Framför mig ser jag en farmor i sina värsta dagar som upprepar min replik, tittar ut genom fönstret, tänker tillbaka på tiden som ung och suckar besvärat. I samma veva funderar jag på att ta bort min andra mening, jag känner inte mig redo för att anses som gråhårig än. Hade uppskattat att få behålla mitt bruna iallafall i ett år eller två till :) 

 

Kvällen har det visst förblivit oskrivet om mitt i all barnpassning och lördagsmys. För att komma till den - Vi körde till att börja med en grym förfest i Fridas mormors lägenhet bara jag, Frida och Cornelia. Maten försäkrade de två tjejerna mig om att den var svingod. Det var den iallafall sist vi lagade sa Frida, och Cornelia instämde. Och det hade den säkert varit, skillnaden från då och nu var bara min närvaro. Jag stod för kryddningen, något jag nu i efterhand tänker att jag borde lämnat över till de lite mer kunnande. Maten var stark så att till och med en Thailändares smaklökar rytit ifrån, och än mer en Svensk. Se det positiva, nu tvingas vi dricka mer sa jag och garvade!  

 

Jag vet inte om det var maten som gjorde oss ovanligt runda om fötterna, eller om det bara handlade om att vi värvade ölspelet med kortspelet sjuan. Anledningen kan kvitta - vi hade iallafall druckit bra mycket mer än vad vi brukar göra. Frida fick för sig att vi skulle ringa hennes mamma och sjunga "Vi gratulerar". Chockad svarade Katti; Jag fyller inte år idag? "Det vet vi" svarade vi. Strax efter låg vi dubbelvikta av skratt efter mitt toabesök och Cornelia garvade vi åt mycket så att vi fick kippa efter andan inte långt efter att vi hoppat av bussen och landstigit Höllviken. "Fjortisar vi är" sa jag och Frida svarar "Vad fan tror ni att jag känner mig när jag spyr och inte ens har kommit till festen än?" 

 

Festen var galen! 60 personer i Höllvikens finaste hus med öppen planyta och musik hög så att man knappt hörde vad man själv tänker. Vi dansade långt in på natten och när vi, efter tre, hoppat av på Ängar och tagit oss till Statoil säger Cornelia "Du borde sätta fingrarna i halsen i hopp om att överleva morgondagen". Det vägrade jag visserligen, men tvingades inte gå så långt. Det räckte med att Cornelia sa ordet Shot och Vodka för att min mage skulle vridas ut och in. Sekunder efter att jag var klar så dyker en polisbil upp och Cornelia suckar av lättnad. "Jävla tur vi hade där" sa hon medans jag menade på att det var synd eftersom att det trotsallt hade varit nice med skjuts hem. 

 

Behöver jag berätta hur min morgon dagen efter såg ut? Behöver jag berätta hur jag var mer död än levande runt ett när jag skulle hem till Cornelia för att prata om sommar resan tillsammans med de andra tjejerna? Strax innan vi var klara blev jag Malin igen, därav mitt beslut att följa med Hampus, Hanna, Emelie, Emma och Malin ner till pizzerian på hörnan för att äta en halv hawaii med pizzasallad innan det var dags att styra fötterna i riktning hem för att passa småsyskonen. 

 

Idag är en bra dag. Bara det faktum att det är Fredag och solen skiner gör den fin, och att vi hade en psykologilektion på 35 minuter för att sedan ta bussen till Malmö för att åka skridskor med klassen och därefter slutade gör den ännu finare. På det så har jag ätit lunch på Jensens tillsammans med ett par tjejer från klassen samt fixat dricka till ikväll. Nu har jag inga fler måsten, utan kan bara ligga och slappa framför tvn fram tills dess att klockan är sex då jag ska möta upp Frida och Cornelia för att laga kyckling och nudelwok i Fridas mormors lägenhet inne i centrum. Där ska vi även förfesta innan det är dags att ta bussen till Höllviken och hem till Emily där det ikväll vankas stor fest! 

 

Sitter för tillfället hemma hos Rasmus och halväter lite på det godis vi handlade i Söndags. Behöver jag ens nämna att det var storshopping av kalorier om det till och med idag, 4 dagar senare, ännu inte är slut? 

Rasmus sitter och spelar en match FIFA med lil wayne på högsta volym medans jag, på begäran, fick låna hans nya mac air för att kunna hålla er uppdaterade. Det är inte lätt, ska jag säga er. Soffan skakar som om jag kör bil på en terrängsträcka (dessutom en jäkligt bucklig sådan!) och när man väl kommit på något att skriva glömmer man snabbt bort det och sjunger med i Drop the world istället.

 

Annika, Rasmus pappas fru, köpte med lite Burger King mat hem till oss som numera ligger och vilar gott i magen. Det blev en cheeseburgare meny. Med extra stor läsk och pommes såklart. Allt annat är sjukt oaktuellt! 

Ikväll ska vi mysa till film, förmodligen med Daniel och Philip som sällskap! 

Oj, här ekade det visst lika tomt bland inläggen som det gör i kylskåpet där hemma! Det har varit full rulle på mig; i tisdags efter jobb mötte jag upp Cornelia och Louise för lite allmänt Bad Gastein snack och pepp (som för övrigt är allt vi gör nu för tiden. Och det är väl inte så konstigt med endast 22 dagar kvar till avresa?). I onsdagsmorse packade jag två fulla väskor för att kunna dra till gymmet direkt efter skolan, för att sedan gå till jobb utan att vara hem om innan. Den tunga packningen fick mig att ta bussen till skolan de tre minuterna det tar. Misstänker att jag gett lathet en ny innebörd. 

 

Sagt och gjort; tvingade med mig Frida till gymmet strax efter två när vi lidit oss igenom mattelektionen. Kvällen innan hade Rasmus triggat mig till att springa 5 kilometer, det var först då jag bestämde mig för att jag inte skulle gå av löpbandet förräns det var gjort. Kosta vad det kosta vill - en spya eller två. 27 minuter senare var det gjort, utan några spyor eller andra pinsamma incidenter, och ingen var stoltare än jag. Inte tränat på hur länge som helst och rivstartar med först 40 längder på simhallen och tre dagar senare 5 kilometer på löpbandet. Och där tar det väl slut antagligen. Vi får se! Hoppas att ni tror på mig så ska jag allt visa er :) 

 

Ett par svettattacker senare var jag hemma hos Hanna och mös lite i väntan på att klockan skulle bli 5 och att jag skulle infinna mig på jobb. Klockan nio var det tänkt att jag skulle hem till Cornelia för att titta på efterlyst och äta kladdkaka med henne och Hanna. Det blev dock ändrade planer när Rasmus stod utanför jobb när jag slutat för att överraska mig. Söt eller? Iallafall om jag får säga mitt. 

 

Kom inte på förrän sent igårkväll att förstalektionen idag var inställd och att jag därmed hade möjligheten att lyxa till denna tisdag med en sovmorgon. Tyvärr var jag redan hos Rasmus i Höllviken när denna tanke slog mig. Nu sitter jag alltså här i skolan med Nelly Furtado i lurarna som enda sällskap. Och en ostfralla och äpplejuice till dricka såklart. Skolans cafeeria ♥

Happ, denna morgonen var inte så jävla god om man får säga så. Hoppas att dagen blir bättre! 

 

Först och främst tänkte jag börja med att skriva att jag ljög lite i förra inlägget. Vi simmade 40 längder, 1 Kilometer, och inte 50 som jag skrev. Vet inte vad eller hur jag tänkte, men uppenbarligen så fastnade tankarna på annat håll. Gör om och gör rätt. Lol 

 

Igår blev det dålig uppdatering då jag direkt efter skolan drog hem för att vika några (några? När en familj på 5 personer varit på semester blir det duktigt mycket mer än så) maskiner tvätt. Jag skulle ta bussen till Höllviken tillsammans med Hanna som då skulle till sin pojkvän. "Jag är klar om ungefär en halvtimme" lät det. Det tog längre än så, med lite avbrott för att kolla på tv och äta en skål flingor såklart. Äta bör man annars dör man har jag nämnligen hört! 

 

Kvällen spenderades med andra ord hemma hos Rasmus. Vi åt en god kycklingsallad med bröd och cola tillsammans med hans fina mamma och hennes kompis. Sedan bänkade vi oss framför tvn resten av kvällen. Tablån kunde inte matcha bättre, om jag får säga mitt. Först ville jag se Masterchef klockan sex och Top Model Sverige klockan nio (egentligen borde man bojkotta skiten för att få tv-bolaget att sluta producera en massa wannabe-program som från början tillhör Usa. Originalet är och kommer alltid att vara en vinnare!) Därimellan spelades tydligen Jalla Jalla på viasat. Bästa svenska filmen som visats hittils skulle jag vilja säga för att bara ha en åsikt. Tyvärr har jag inte en sådan då jag somnade i Rasmus famn och endast öppnade ögonen för att låtsats vara supervaken de gånger han tittade på mig. Allt för att inte vara något tråkigt sällskap eksde

 

Åh! Sitter just nu hemma sådär härligt trött som man alltid känner sig efter träning. Jag hade kunnat sätta min högerarm på att vi skulle spendera tiden på Vanningen i bubbelpoolen, men faktum är att jag lyckligtvis får behålla den då vi simmade en kilometer (50 längder) på 40 minuter. Vet ni om att det är så mycket bättre träning än att springa? Det var riktigt jobbigt och efter ett par längder så började jag och Jennifer tveka, men vi gav oss fan på att vi skulle klara det. Nu sitter jag här hemma stolt så att jag nästan bölar eksde

 

På tal om träning så ska jag faktiskt ta tag i den på riktigt nu. Jag är illa tvungen då jag och Rasmus har slått vad om vem som klarar träna två gånger i veckan längst. Förloraren bjuder den andra på trerätters på millenium. Det är helst inget min plånbok vill utsättas för, om jag känner den rätt..

 

Nu ska jag avsluta detta för att göra en fet fruktsallad!

 

Ändrade planer; vi har kommit på en söndags syssla bättre än att plugga, så nu drar vi till Vanningen tillsammans med Jennifer för att motionssimma! Känner jag oss rätt så kommer den motionssimningen förmodligen att sluta i bastun. Vi får se ;) 

 

Just nu; svullen och god efter att ha käkat en jäkligt stabil frukost med äggröra och fruktsallad tillsammans med Cornelia! 

Godmorgon! Bokstavligt, idag har det verkligen varit en god morgon. Vaknade runt tio trots det faktum att jag inte somnade förrän klockan tre inatt. Sedan dess har jag städat min toalett då handfatet, efter en vecka i Sälen, var mer grått än vitt. Nu doftar det numera Ajax istället för storebrorsans magtömning haha

 

 

När jag efter en kämpig halvtimme var klar inne på toan, så fortsatte jag likt en polack inne på rummet. För att få dena svinstia ren krävdes det mer än bara svett och tårar. Bestämde mig för en heltömning och har därmed bytt sängkläder, ställt in disk där den hör hemma, slängt sopkassar, packat upp resväskan, skurat samt dammsugat. Man kan numera med andra ord gå in i rummet utan att behöva backa ut igen. Nu är jag klar lycklig som en speleman. Det känns som om jag har bestigit Mounteverest alternativt räddat hela Afrika från svält. 

 

Nu är tiden slagen för att ställa sig vid spisen och steka omelett till en fin vän. Cornelia kommer över för lite frukost samt plugg på en samhällsuppgift om Greklandskrisen och hur man enligt monetaristiskt synsätt borde lösa denna? Låter inte helt lätt va? Gör det de så låter det fel, det har ni mitt ord på. Därefter är det tänkt att vi ska ut på en powerwalk i det fina vädret! Hur ser eran söndag ut? 

 

 

Är för tillfället tröttare än vad en biggestloser medlem är efter att ha tagit en powerwalk runt kvarteret och hem igen. Ifrågasätter detta då jag inte gjort något ansträngande alls idag. För i den kategorin kan man väl inte direkt placera en bildfärd där man inte gjort något annat än att sitta på arslet och äta Ballerina kladdkaka i mängder? 

 

Idag fick jag äntligen träffat mina fina vänner - som jag väntat och längtat! Hann inte ens packa upp skidkläderna innan jag befann mig hemma hos Cornelia där jag bjöds på fruktsallad med vaniljglass av hennes familj som jag känt sedan elva år tillbaka. Strax därefter kom Jennifer som knappt hann mer än att komma in i värmen innan det var dags att dra ut igen för att möta upp Hampus och Hanna. Kylan (Värmen för mig dock. Allt under 20 minusgrader är efter sälenresan numera värme eksde) tog oss snabbt som attans till ett hem med tak över huvudet, denna gången Jennifers. Kvällen tillbringade vi med att mysa och titta på Hajen. Det känns skönt att för en gångs skull ha sett en skräckfilm och vid läggdags slippa stirra upp sig vid tanken om att något rör sig under sängen. Har svårt att tro att det skulle kunna vara en 14 meters haj liksom.. 

 

Nu ska jag somna och glömma det faktum att jag istället borde storstäda! 

 

Vet att någon för ett tag sedan skrev och undrade om min och Rasmus story tillsammans och hur vi kommit dit vi är idag. Detta är något jag egentligen tänkt ta upp självmant tidigare, men tycks alltid ha kommit på andra saker att hitta på istället då jag kan tänka mig att inlägget kan bli väldigt tidskrävande. Så vad passar inte bättre än att göra det nu när jag ändå har tio timmar att spendera i framsätet för att ta mig hem till Skåne och mina älskade vänner igen? 

 

Min gymnasietid startade med att inleda ett förhållande med en av killarna i den högre årsklassen, Per.Vi hade ett förhållande som av olika anledningar inte funkade, och oftast spenderades kvällarna med att sitta ute på lekplatsen tillsammans med Cornelia för att diskutera fram och tillbaka i hopp om att, förgäves, få allting att kännas bättre. Kanske inbillade jag mig att jag inte fick den uppmärksamheten jag krävde och kanske förstorade jag saker som egentligen var små? Jag valde att fortsätta förhållandet, känslorna fanns trots allt där och rädslan över att tomrummet efter honom skulle bli för stort tog över. Per var den realistiska av oss, och ett par dagar innan alla hjärtans dag förra året gjorde han med tårar i ögonen slut. Inte för att han inte var kär, utan för att tiden inte fanns. Jag tog bussen hem tre på natten helt förstörd och väl framme på Vellinge ängar så stod min älskade Cornelia med cykeln redo att hjälpa mig hem ♥

 

Inte långt senare ångrade Per sig och gjorde allt för att få mig tillbaka. Det var för sent; i detta läget hade jag börjat skriva lite oskyldigt med Rasmus, som var en av hans vänner. Jag kan inte nog understryka hur oskyldigt det var, inte direkt något "hej älskling" med andra ord utan bara allmänt snack om skolan och vädret typ eksde. Han var en skön prick rolig att skriva med helt enkelt. Vi pratade mycket om mina kärleksproblem och i samma veva så hade han också problem med den tjej han träffade. Första gången jag la märke till honom var på en gemensam nyårsfest i fjol. Han skämtade och jag gjorde givetvis detsamma. 

 

Plötsligt var tiden kommen då jag, Cornelia och Hanna bestämt oss för att hålla i en stor lokalfest. Inbjudningarna skickades ut i början av Mars, och efter långa nätter bestående av facebookmeddelande var det givet att han var en av dem jag skulle välja att bjuda. Han frågade om att få ta med en kompis, och självklart var det okej. Det var ju trotsallt Rasmus som frågat. Tilläggas borde att även här var det oskyldigt snack, och jag tror att vi båda skrev för ren underhållning - för att det var roligt att lössnacka lite bara, utan baktankar och så vidare. Men efter att ha legat vaken till sent på nätterna med skola dagen efter med ett enda gemensamt mål; att lyckas hålla ögonen öppna för att kunna fortsätta skriva så tror jag att jag lite undermedvetet var intresserad redan då. Jag berättade allting för Cornelia som redan då försäkrade mig om att det kommer att bli vi. Jag tvärnekade. Idag säger hon "vad var det jag sa Malin? Jag känner dig bättre än vad du själv gör" 

 

Så var dagen för lokalfesten kommen, 24 mars om mitt minne inte sviker helt. Jag var fixad från topp till tå; jag hade satt i löshår med keratinwax någon dag innan, beställt en röd klänning från Style by Tyra och fötterna pryddes av ett par svarta klackar på 13 centimeter. Jag som aldrig brytt mig om klädsel förut var denna dagen så nogrann med att allting skulle vara perfekt. Innan Rasmus och de andra kom hade jag tillsammans med Hanna och Cornelia redan råkat dricka lite för mycket eftersom vi taggat så länge. Kvällen slutade med att Rasmus "missat sin buss hem" och jag lovade honom en plats hemma hos mig. När vi kom hem runt fem på morgonen så stupade vi i säng med kläder, skor och smink på utan att ens hinna säga godnatt. 

 

Strax efter kom Valborg, som förövrigt skulle firas i Lunds stadspark. Mitt enda mål var att jag skulle få en natt med god sömn för att vara utvilad och orka festa dagen lång. Det gick rent åt helvete kan jag säga. Kvällen före träffades vi, tillsammans med Ludde och Jennifer, och när det var dags för killarna att ta bussen hem så visade det sig att bussen mot Höllviken slutat gå och jag fick även där erbjuda honom tak över huvudet. Vi låg uppe och snackade hela natten lång och när klockan dagen därpå ringde som en påminnelse att ta mig upp och till busshållsplatsen för att möta tjejerna var det allt annat än nådigt. Jag var så trött. Jag och Rasmus drog skilda vägar och nästa gång vi sågs var i Lund under dagen. På kvällen käkade vi tjejer en god middag hemma hos Jennifer med tanken att efteråt dra vidare på fest. Tjejerna var helt slut och orkade inte och jag som hade regelbunden sms kontakt med Rasmus trots att vi nyss skiljts åt på bussen blev inbjuden hos Zache på den fest han skulle till. Sagt och gjort; han mötte upp mig i Skanör också festade jag ensam tjej tillsammans med hans kompisar. Det var ganska modigt gjort om jag får säga det i efterhand. Natten minns jag så väl; vi skulle ta bussen hem till honom, när han full som en spruta börjar bråka med busschaffören. Jag lugnar honom för att undvika en lång promenad hem från Skanör till Höllviken, men ingenting tycktes kunna stoppa honom. Han blev utkastad och jag följde glatt (tänkte jag skriva. Stryk det. Jag var inte så jävla glad!) med honom ut på trottoaren utanför strandbaden. Därifrån ringde han polisen och skulle börja med anmälningar, och när han äntligen lugnat sig så mötte vi nästa motgång; Sista bussen för kvällen hade gått från strandbadens hållplats. Vi fick gå till Skanör haga (en bra bit i högklackat med andra ord) för att vänta på bussen en halvtimme. På vägen stötte vi dessutom på två killar som ville råna oss. Jag sket på mig men lugnade mig snabbt när Rasmus sa "Filip vad fan håller du på med?". Filip en, enligt Rasmus, störd kille han kände igen då de gått i grundskolan tillsammans  försökte råna oss när han inte ännu visste vem det var. Det minnet kan vi garva åt än idag.

1 April.. Behöver jag nämna att det var kallt?  

 

Sedan dess har allting gått som smort och den första Februari har jag och Rasmus tre månader, men i själva verket skulle både jag och han nog vilja säga att vi varit tillsammans så mycket längre än dess. Om två månader har vi pratat och träffats i ett år! Min älskling. Honom tror jag på en framtid med ♥

 

Sådär, nu väntar cirka 10 timmars bilfärd hem efter en underbar vecka uppe i norr. Hörs hemma i Vellinge igen! 

 

Tjääääääna! Vi är just nu inne på vår sista dag i Sälen, och denne har spenderats genom att slappa framför vampire diaries (Bra story, men hade nog lite högre förväntningar. Ska dock inte uttala något nu jag senare kommer att ångra med tanke på att vi endast är två avsnitt in på säsongen. En andra anledning till mitt velande kan också vara att jag, kanske lite undermedvetet, hellre vill se om mitt älskade Desperate Housewives från början och visa Rasmus världens underbaraste Wistiria Lane och Gabriella Solis <3) När vi vid ett äntligen tog oss utanför dörren och ut i de tjugo minusgraderna dagen så schysst bjöd på så kom vi ut i en backe för att mötas av besvikelse. Sittliftarna var, för tredje dagen denna vecka, avstängda på grund av kyla och där kände både jag och Rasmus att det var nock. Ankarliftarna är inte till att föredra då det inte är mer än lång färd och dess  mindre åktid i backen. Vi tog vårt pick och pack och gick ner till receptionen för att lämna tilllbaka skidorna vi för en vecka sedan lånade. Nyduschad och sminkad drog jag tillsammans med de andra ner på afterskin för att sedan åka knappliften upp i backen och, med full fart, dra ner med snowracern. Efter pulkaåkningen åkte vi med någon slags vagn upp till toppstugan där det bjöds (bjöds????? knappast. Kalaset gick på 500 spänn per skalle eksde) på fondue. Som jag väntat och längtat efter det där - pommes, svingoda såser och oxkött i mängder. Något annat skulle ju varit konstigt. 

 

För tillfället sitter jag här tjugo kilo tyngre för att snart plusa på ytterligare fyra. Nu blir det nämnligen godis, läsk, ballerina och vampire diaries. Som om vi inte ätit nog idag lol 

 

Får kika in här ikväll trots att jag inte har mycket att skriva om då alla dagar ser ungefär likadana ut här uppe i fjällen. Ett löfte är trots allt inte till för att brytas! 

 

Idag har vi inte gjort mycket annat än att slappa hemma med nudlar och sällskapsspel, med undantag för tre åk, innan det var dags för afterski. Det blev dock inte en lång sådan då det var en jävla clown till kille som höll i det och familjen Guillermo med sällskap tröttnade snabbt och spände på skidorna och drog iväg på en timmes kvällsåk istället. Behöver jag ens skriva att det är underbarare än vad det är att gå på toa och kissa efter att man hållt sig i fem timmar på jobb? Det är mörkt ute och endast ett par få strålkastare längs sidorna lyser upp backen som för övrigt är helt folktom. 

 

Under kvällen har vi spelat yatzy, ingen big deal precis. Det finns inte mycket annat att underhålla sig med här om kvällarna - förutom att kolla på film, plugga och pussas dårå. Min lillebror Elliot och Rasmus har det gemensamma intresset för skjutspel på ipaden och detta är vad de sysslar med. Därför blir de måttligt irriterade när jag ständigt tjatar om att starta en revansch trots att de knappt hunnit blinka sedan vi avslutade det senaste spelet.

 

Nu är klockan slagen för lite filmtime. Dagen till ära blir valet Vampire Diaries efter mycket tjat från vänner och twittrare. Få se vad vi tycker om serien senare då. Inget kan dock slå Desperate Housewives. Inget inget inget 

 

Fy och skam på den dåliga uppdateringen från fröken Guillermos sida, eller vad säger ni? Det är nu det hade kännts lämpligt med en (bort)förklaring, men det är en sådan jag saknar tyvärr. Dålig internettäckning kan jag inte skylla på med tanke på att jag flitigt uppdaterat både instagram, twitter och facebook tänkte jag säga. Får väl helt enkelt förklara för de solsemestersälskarna till läsare jag har att på skidsemestrar så myser man i stugan med sällskapsspel på kvällarna istället för att mysa till det inne på blogg.se 

 

Så hur har vi det då? Vi har det bra. (känns det dumt att både ställa fråga och svara själv eller?) 

De två första dagarna hade vi en kyla som jag aldrig tidigare känt på. 27 minusgrader idag och sittliftarna stängda sa pappa och uppmuntrade oss till att bära en rejäl uppsättning kläder. Jaja whatevaaa tänkte jag med mascaraborsten i handen. Väl ute en halvtimme senare så ångrade jag det där lillla sminket. Jag hann inte mer än att kliva utanför dörren innan mina ögonfransar frysit till is och väl inne i våffelstugan på en kopp varmchoklad (en kopp grädde med varmchoklad rättaresagt) så tinade dem upp och med runnen mascara såg jag ut som en levande krigsmålning. Behöver jag säga att jag inte burit mascara, eller smink överhuvudtaget, i backen sedan dess? 

 

Jag har tidigare bara åkt skidor en gång, och det uppe i Vemdalen på en weekend i fjol. I år slog vi dock på lite större eksdeeee. Skidåkningen går som smort, och det kanske jag har förra årets skidlärare att tacka för. Så tack Peter! Rasmus åkte skidor innan han lärde sig gå vad jag har förstått det som, så tillsammans med honom blir det inte mycket annat än svarta backar. Kläppen börjar kännas lite litet då vi redan första dagen lyckades ta oss igenom hela systemet och upp på den högsta punkten, vilket gör mig stört-taggad till Bad Gastein uppe i Österrike om en månad minus två dagar XD 

 

Nu ska jag pussa Rasmus här brevid godmorgon och trycka i honom en macka för att sedan dra ut och slira på skidor i backen. Vi hörs ikväll. Och det, mina kära bloggläsare, har ni mitt ord på!