malinguillermo

Gjorde minsann väldigt fel i att strunta i att käka en ordentlig frukost imorse på grund av tidsbrist med nio timmars arbete framför mig. Har käkat väldigt dåligt under den senaste tiden. Mycket godis och lite mat. Antar att det blir så när man jobbar mycket; man är för stressad för att äta så mycket på plats och väl hemma väljer man att prioritera saker som sömn, vänner, familj och pojkvän. Såklart. Kände iallafall innan jag knappt påbörjat passet att det inte gick som smort om man säger så. Snarare tvärtom. Hade en alldeles tom blick, svettades som om jag hade tagit pommesens plats i fritösen, huvudet hängde inte med och jag kunde knappt stå på benen på grund av den brännande smärtan i magen. Kändes som om jag inte hade käkat sedan jag senast rakat benen liksom. Lite ohärlig känsla om man säger så. 

 

Det faktum att jag hade en tidig lunch räddade mig och när jag gottat i mig ett par nuggets med currysås på så återgick jag till mitt normalt störda tillstånd igen. Fick sluta någon timme tidigare, inte mig emot. Tog bussen hem till Jennifer. På mitt bank-kort bör tilläggas. Tappat mitt nyladdade JOJO-kort på bussen i (när fan jobbade jag sist? orkar inte räkna. Någon gång denna veckan iallafall). 400 spänn fick den lyckliga upphittaren av detta som ett extra klirr i kassan. För all del, se det som en julklapp från mig till dig eksde! Hos Jennifer stannade jag tills pappa ringde helt uppstirrad och frågade vart jag tog vägen, vi skulle ju åka nu?! Okej, svarade jag där jag satt och chillade som aldrig förr. Vi har all tid i världen tänkte jag och lunkade hemåt. Väl hemma så var det inte lika bråttom som det i telefonen lät. Standarden eller? Iallafall i detta huset hehe. 

 

Nu sitter vi i bilen och har gjort det någon timme. När man suttit här sedan åtta önskar man att det är nu man hade kunnat skriva "och snart är vi framme". Men ska jag vara ärlig så vore det att ljuga. Inte bara en söt liten vit lögn snackar vi nu, utan en lögn lika stor som Breiviks då han tog sig på båten ut till Utoya och menade på att han var en polis. Sitter med två sovande småsyskon på var sida. De ser ut att sova gott. Synd att jag i mitten inte kan göra riktigt detsamma. 

 

Nu ska jag ta upp godispåsen. Börjar bli lite hungrig höll jag på att skriva. Över åtta timmar sedan jag senast öppnade foderluckan så det kanske inte är helt konstigt. Tur att vi är på väg till farmor. Farsföräldrar brukar vara bättre på att göda sina barnbarn än vad Tonny Hawks är på att skejta.