malinguillermo

Juste, blogg ja... Det var en sån jag hade ju! 

 

Inte konstigt att det blev så dåligt vad det gäller uppdateringen igår. Torsdagar har gått från att vara den veckodag jag ogillar mer än Mamma scans köttbullar till att vara den dag jag tycker om mer än min kära lillasyster Tuva. Torsdagar är vilodagen mellan tre dagars jobb till det är dags att återigen börja jobba under helgen. Det faktum att det blivit en rutin att spendera dagen med Rasmus gör inte heller den mindre omtyckt, oväntat eller? Samma visa var det igår, såklart. 

 

När man med nöd och näppe lyckats ta sig igenom ännu en skoldag (jullov? Ja tack!) så hämtade Rasmus och hans mamma upp mig för att sedan åka hem till hans mormor och morfar i Malmö för lite pepparkaksbak följt av middag. Tiden går fort när man har roligt är det sagt sedan man bar blöja under spädbarnstiden, och plötsligt var det dags att styra bilen tillbaka till Vellinge och möta upp Emelie för att gå på ett viktigt möte på Santa Lucia angående jobbet. Rasmus satt, mot sin vilja, i bilen utanför och väntade. Väntade i kyla och tråkighet med andra ord. När samvets-bägaren rann övet efter en knapp timme så lämnade jag mötet och vi åkte till Höllviken och gosade lite innan vi somnade. Allt för sent precis som vanligt dessutom. Resultatet av detta blev en försening imorse och första lektionen spenderades i sängen. Men vad gör väl det om hundra år? 

 

Just nu sitter jag i skolan och bloggar under håltimmen som börjar kännas allt drygare. Tur är att snart börjar lektioinen. Tur bara eftersom ju fortare den startat desto snabbare slutar den. Och sluta vill jag att den ska göra nunununu, ska nämnligen till Vanningen och plaska i pissvattnet med Amanda och Natalie efter skolan. Erkänner det lite motvilligt, men det är faktiskt så jag helst vill att min sista lediga dag på denna helgen (helgen har inte ens startat än. Depp eller?) ska spenderas. Oh herre, känner mig upprymd som ett litet barn på julafton. 

 

Nog för tillfället hälsar denna Guillermo, vi hörs senare idag. Det har ni minsann mitt ord på!