malinguillermo

Så var det återigen Söndag och framför oss har vi ytterliggare en hel skolvecka. Helt sjukt vad tiden flyger iväg. Var det inte Fredag nyss? Känner mig som en gammal gråhårig när jag säger sådär. Framför mig ser jag en farmor i sina värsta dagar som upprepar min replik, tittar ut genom fönstret, tänker tillbaka på tiden som ung och suckar besvärat. I samma veva funderar jag på att ta bort min andra mening, jag känner inte mig redo för att anses som gråhårig än. Hade uppskattat att få behålla mitt bruna iallafall i ett år eller två till :) 

 

Kvällen har det visst förblivit oskrivet om mitt i all barnpassning och lördagsmys. För att komma till den - Vi körde till att börja med en grym förfest i Fridas mormors lägenhet bara jag, Frida och Cornelia. Maten försäkrade de två tjejerna mig om att den var svingod. Det var den iallafall sist vi lagade sa Frida, och Cornelia instämde. Och det hade den säkert varit, skillnaden från då och nu var bara min närvaro. Jag stod för kryddningen, något jag nu i efterhand tänker att jag borde lämnat över till de lite mer kunnande. Maten var stark så att till och med en Thailändares smaklökar rytit ifrån, och än mer en Svensk. Se det positiva, nu tvingas vi dricka mer sa jag och garvade!  

 

Jag vet inte om det var maten som gjorde oss ovanligt runda om fötterna, eller om det bara handlade om att vi värvade ölspelet med kortspelet sjuan. Anledningen kan kvitta - vi hade iallafall druckit bra mycket mer än vad vi brukar göra. Frida fick för sig att vi skulle ringa hennes mamma och sjunga "Vi gratulerar". Chockad svarade Katti; Jag fyller inte år idag? "Det vet vi" svarade vi. Strax efter låg vi dubbelvikta av skratt efter mitt toabesök och Cornelia garvade vi åt mycket så att vi fick kippa efter andan inte långt efter att vi hoppat av bussen och landstigit Höllviken. "Fjortisar vi är" sa jag och Frida svarar "Vad fan tror ni att jag känner mig när jag spyr och inte ens har kommit till festen än?" 

 

Festen var galen! 60 personer i Höllvikens finaste hus med öppen planyta och musik hög så att man knappt hörde vad man själv tänker. Vi dansade långt in på natten och när vi, efter tre, hoppat av på Ängar och tagit oss till Statoil säger Cornelia "Du borde sätta fingrarna i halsen i hopp om att överleva morgondagen". Det vägrade jag visserligen, men tvingades inte gå så långt. Det räckte med att Cornelia sa ordet Shot och Vodka för att min mage skulle vridas ut och in. Sekunder efter att jag var klar så dyker en polisbil upp och Cornelia suckar av lättnad. "Jävla tur vi hade där" sa hon medans jag menade på att det var synd eftersom att det trotsallt hade varit nice med skjuts hem. 

 

Behöver jag berätta hur min morgon dagen efter såg ut? Behöver jag berätta hur jag var mer död än levande runt ett när jag skulle hem till Cornelia för att prata om sommar resan tillsammans med de andra tjejerna? Strax innan vi var klara blev jag Malin igen, därav mitt beslut att följa med Hampus, Hanna, Emelie, Emma och Malin ner till pizzerian på hörnan för att äta en halv hawaii med pizzasallad innan det var dags att styra fötterna i riktning hem för att passa småsyskonen.