LÅNGT INLÄGG
Vet att någon för ett tag sedan skrev och undrade om min och Rasmus story tillsammans och hur vi kommit dit vi är idag. Detta är något jag egentligen tänkt ta upp självmant tidigare, men tycks alltid ha kommit på andra saker att hitta på istället då jag kan tänka mig att inlägget kan bli väldigt tidskrävande. Så vad passar inte bättre än att göra det nu när jag ändå har tio timmar att spendera i framsätet för att ta mig hem till Skåne och mina älskade vänner igen?
Min gymnasietid startade med att inleda ett förhållande med en av killarna i den högre årsklassen, Per.Vi hade ett förhållande som av olika anledningar inte funkade, och oftast spenderades kvällarna med att sitta ute på lekplatsen tillsammans med Cornelia för att diskutera fram och tillbaka i hopp om att, förgäves, få allting att kännas bättre. Kanske inbillade jag mig att jag inte fick den uppmärksamheten jag krävde och kanske förstorade jag saker som egentligen var små? Jag valde att fortsätta förhållandet, känslorna fanns trots allt där och rädslan över att tomrummet efter honom skulle bli för stort tog över. Per var den realistiska av oss, och ett par dagar innan alla hjärtans dag förra året gjorde han med tårar i ögonen slut. Inte för att han inte var kär, utan för att tiden inte fanns. Jag tog bussen hem tre på natten helt förstörd och väl framme på Vellinge ängar så stod min älskade Cornelia med cykeln redo att hjälpa mig hem ♥
Inte långt senare ångrade Per sig och gjorde allt för att få mig tillbaka. Det var för sent; i detta läget hade jag börjat skriva lite oskyldigt med Rasmus, som var en av hans vänner. Jag kan inte nog understryka hur oskyldigt det var, inte direkt något "hej älskling" med andra ord utan bara allmänt snack om skolan och vädret typ eksde. Han var en skön prick rolig att skriva med helt enkelt. Vi pratade mycket om mina kärleksproblem och i samma veva så hade han också problem med den tjej han träffade. Första gången jag la märke till honom var på en gemensam nyårsfest i fjol. Han skämtade och jag gjorde givetvis detsamma.
Plötsligt var tiden kommen då jag, Cornelia och Hanna bestämt oss för att hålla i en stor lokalfest. Inbjudningarna skickades ut i början av Mars, och efter långa nätter bestående av facebookmeddelande var det givet att han var en av dem jag skulle välja att bjuda. Han frågade om att få ta med en kompis, och självklart var det okej. Det var ju trotsallt Rasmus som frågat. Tilläggas borde att även här var det oskyldigt snack, och jag tror att vi båda skrev för ren underhållning - för att det var roligt att lössnacka lite bara, utan baktankar och så vidare. Men efter att ha legat vaken till sent på nätterna med skola dagen efter med ett enda gemensamt mål; att lyckas hålla ögonen öppna för att kunna fortsätta skriva så tror jag att jag lite undermedvetet var intresserad redan då. Jag berättade allting för Cornelia som redan då försäkrade mig om att det kommer att bli vi. Jag tvärnekade. Idag säger hon "vad var det jag sa Malin? Jag känner dig bättre än vad du själv gör"
Så var dagen för lokalfesten kommen, 24 mars om mitt minne inte sviker helt. Jag var fixad från topp till tå; jag hade satt i löshår med keratinwax någon dag innan, beställt en röd klänning från Style by Tyra och fötterna pryddes av ett par svarta klackar på 13 centimeter. Jag som aldrig brytt mig om klädsel förut var denna dagen så nogrann med att allting skulle vara perfekt. Innan Rasmus och de andra kom hade jag tillsammans med Hanna och Cornelia redan råkat dricka lite för mycket eftersom vi taggat så länge. Kvällen slutade med att Rasmus "missat sin buss hem" och jag lovade honom en plats hemma hos mig. När vi kom hem runt fem på morgonen så stupade vi i säng med kläder, skor och smink på utan att ens hinna säga godnatt.
Strax efter kom Valborg, som förövrigt skulle firas i Lunds stadspark. Mitt enda mål var att jag skulle få en natt med god sömn för att vara utvilad och orka festa dagen lång. Det gick rent åt helvete kan jag säga. Kvällen före träffades vi, tillsammans med Ludde och Jennifer, och när det var dags för killarna att ta bussen hem så visade det sig att bussen mot Höllviken slutat gå och jag fick även där erbjuda honom tak över huvudet. Vi låg uppe och snackade hela natten lång och när klockan dagen därpå ringde som en påminnelse att ta mig upp och till busshållsplatsen för att möta tjejerna var det allt annat än nådigt. Jag var så trött. Jag och Rasmus drog skilda vägar och nästa gång vi sågs var i Lund under dagen. På kvällen käkade vi tjejer en god middag hemma hos Jennifer med tanken att efteråt dra vidare på fest. Tjejerna var helt slut och orkade inte och jag som hade regelbunden sms kontakt med Rasmus trots att vi nyss skiljts åt på bussen blev inbjuden hos Zache på den fest han skulle till. Sagt och gjort; han mötte upp mig i Skanör också festade jag ensam tjej tillsammans med hans kompisar. Det var ganska modigt gjort om jag får säga det i efterhand. Natten minns jag så väl; vi skulle ta bussen hem till honom, när han full som en spruta börjar bråka med busschaffören. Jag lugnar honom för att undvika en lång promenad hem från Skanör till Höllviken, men ingenting tycktes kunna stoppa honom. Han blev utkastad och jag följde glatt (tänkte jag skriva. Stryk det. Jag var inte så jävla glad!) med honom ut på trottoaren utanför strandbaden. Därifrån ringde han polisen och skulle börja med anmälningar, och när han äntligen lugnat sig så mötte vi nästa motgång; Sista bussen för kvällen hade gått från strandbadens hållplats. Vi fick gå till Skanör haga (en bra bit i högklackat med andra ord) för att vänta på bussen en halvtimme. På vägen stötte vi dessutom på två killar som ville råna oss. Jag sket på mig men lugnade mig snabbt när Rasmus sa "Filip vad fan håller du på med?". Filip en, enligt Rasmus, störd kille han kände igen då de gått i grundskolan tillsammans försökte råna oss när han inte ännu visste vem det var. Det minnet kan vi garva åt än idag.
1 April.. Behöver jag nämna att det var kallt?
Sedan dess har allting gått som smort och den första Februari har jag och Rasmus tre månader, men i själva verket skulle både jag och han nog vilja säga att vi varit tillsammans så mycket längre än dess. Om två månader har vi pratat och träffats i ett år! Min älskling. Honom tror jag på en framtid med ♥
Kommentarer
Trackback
