malinguillermo

Tror ni att tomten läser bloggar? Hoppas det, isåfall vill jag hälsa honom att jag hade kunnat piskas med blöta handdukar i trekvart följt av ett wiplash slag i nacken för att få denna Michael Kors väska. Dör lite.

SNEEEEEEELA TOMTEN 

 

Sovmorgon till halv tio idag men lyckas trotts detta vara trött. Ändå har jag en feelgood-känsla i kroppen som med all säkerhet beror på att jag faktiskt varit på min sista lektion för detta året samt att jag, tillsammans med min familj, styr bilen upp till Norge för att fira jul med mina mina släktingar om tre ynka dagar. Ska jag vara ärlig så är det svårt att, med alla dagar jag jobbar och all stress som med det tillhör, hitta ett ljus i mörkert. Det känns som att jag jobbar, jobbar och jobbar och att det aldrig har ett slut (ungefär som med standard skämtet i förskolan om klockan som bara går och går men aldrig kommer till dörren lol). Visst, jag har lediga dagar som jag uppskattar mer än allt, men dagarna går snabbt och någonstans i bakhuvudet så kan jag inte njuta för att jag vet att jag ska jobba dagen därpå igen. Därför känns det nu som en lättnad att jag ska jobba tre dagar till och att jag sen får Norgeresan där jag bara ska slappna av och mysa som en slags belöning. Sen att jag ska jobba nio timmars pass en vecka i sträck fram till nyår efter det är en annan story. Missförstå mig inte, att jobba på både Santa Lucia och Burger King är självvalt. Det finns ingen Hitler av ny generation som står med en pistol i tinningen och tvingar mig dit. Men väldigt mycket jobb, andra året i gymnasiet, familj, vänner och pojkvän gör det stressigt och jag har många måsten och krav att leva upp till. Jag är trots allt bara 17 år och känner att det kanske är läge att tagga ner och njuta lite istället. 

 

Nu ska jag läsa Zlatans självbiografi med en kopp te som sällskap. Som en annan 90 åring med andra ord (jag lovar, jag ska inte spela bingolotto på söndag haha!). Om någon timme ska en dödsförkyld Guillermo dra sig mot jobb och make some moneeeeeeey. 

 

Ta hand om er. DU är den viktigaste i ditt liv. 

 

Rätt gött att få ett sms som bekräftar att man inte städat hela eftermiddagen idag förgäves. Min älskade lilla pappi 

 

Åh! Klassmiddagen igår var så fruktansvärt mysig. Hade inte velat hamna i någon annan klass än SA2A. Faktum är att jag hellre kört ett dusch-fritt år än att byta över till parallellen. Middagen hölls i Emilys fina, vita, stora typiska Amerikanska hus ute i Höllviken där vi käkade, pratade, skrattade, drack lite och mös till det rejält. Självklart var det trerättersmiddag, något annat skulle väl inte kunnas tänkas nere i näset ;) På menyn stod räkcoctail till förrätt, Fläskfile, potatis och rödvinssås till huvudrätt och oreo-marshmellow-kladdkaka till efterrätt. Behöver jag nämna att jag tog minst lika mycket mat som de övriga 15 flickorna gjorde tillsammans? Min mage var större än staden New york när kvällen led mot sitt slut med andra ord. Sent på kvällen så hämtade Rasmus och hans vänner mig också körde vi hem till Harry där vi tittade på film en liten stund innan vi gick över gatan och hem till min älskling och somnade. 

 

Idag har Rasmus varit på julmässa med sitt UF-företag, vilket betyder att jag suttit hemma själv i hans hus sedan imorse. Har pluggat lite, sovit, tittat på tv och tjattrat lite med hans underbara mamma. Lillkillen kom hem precis och nu ska vi ta bilen till Subway för att sedan åka hem till Vellinge där vi ska passa mina småsyskon under tiden pappa är på hockeyträning. Åh mysis-kväll ♥

 

 

Då sitter man här framför datorn igen. Är väldigt trött då jag stått och sålt whopperburgare hela dagen, vilket resulterade i en avtuppad Malin ett par timmar in på tjejkvällsmyset hemma hos Jennifer. De andra var inte mindre trötta dem, och för att undvika att vakna upp nästa gång till fågelkvitter och ett ljus som skiker morgon utanför fönstret så tog vi vårt pick och pack och drog. Tanken var att jag skulle hem direkt och stupa i säng med oborstade tänder och kläderna på. Den isande vinden på väg hem väckte mig dock till liv och här sitter jag nu, med fräscha gaddar och sminket borttaget. Det är det sista jag hade kunnat tro för en timme sen, då jag låg och sov så gosigt på Hanna! 

 

Somna måste jag iallafall göra vilken sekund som helst, ska upp tidigt och jobba imorgon. På kvällen vankas det tjejmiddag följt av lite festligheter! 

 

 

 

Varit dålig på bloggandet, desto bättre på socialfronten. Igår efter pannkaksuppdateringen drog jag till jobb och väntade och längtade efter att klockan skulle bli nio. Så länge behövde jag dock aldrig vänta eftersom jag fick sluta en timme tidigare i brist på folk och därmed saker att göra. 12 December vilket för många betyder fest. Förra året var vi på krök i Höllviken och tanken var att det skulle bli en favorit i repris i år igen. Ändrade planer gjorde dock så att lussevakan spenderades hemma hos Frida med hennes pojkvän Jesper, Louise och Cornelia. Och ett gäng negerbollar såklart hehe. Runt elva drog jag och Cornelia hem till mig för att hämta lite ombyte då natten skulle spenderas i hennes stora gosiga säng. För att inte ha alldeles för mycket packning i min väska som knappt rymmer mer än vad jeansfickan på mina Hollister gör så tog jag av mig byxorna jag för tillfället bar och promenerade genom gatan hem till Cornelia i mina knähögastövlar, ett par trosor och min långa vinterjacka. Då klockan var ganska sent på kvällen så hade jag förväntat mig ett snarkande casa Jihag, men en sådan grej hade jag kanske kunnat hoppas på lika mycket som att karamellkungen ska komma fram och erbjuda mig gratis årsförbrukning av lösgodis för att önska mig en trevlig torsdag liksom. Kom dit och såg att hennes låtsatspappa stod precis i ingången och hennes mamma i köket. Försökte komma på en bra anledning till mitt klädval. Men hur skulle man kunna förklara en sådan sak egentligen? 

 

Mysnatt med min älskade corp och idag har jag befunnit mig hos Rasmus sen jag slutade skolan runt halv två. Pluggat lite internationell ekonomi och senare vankades det romantisk middag för två - fläskfile, potatis och rasmus hemmagjorda specialar tzatsiki. Till efterrätt blev det en 60 spänns godispåse och lussebullar, såklart. Enligt gamla lucia-traditioner så är det de enda rätta! 

 

Vi har även gosat i badkaret och till dagens julkalenderavsnitt. Nu ligger snutten och sover medans jag sitter i en annan del av huset och bloggar. Omysig tjej kan tyckas. Men att ligga och försöka gilla det faktum att Rasmus snarkar mig i örat eller att fly situationen och söka sig till den evigt trogna vännen datorn? Valet är enligt mig inte särskilt hårt. Nu ska jag krypa tillbaka till värmen under täcket och väcka min lille prins. Kan inte jag sova ska ingen sova! 

 

Åh vad skönt att mina timmar på Santa Lucia är slut för idag. Ska njuta ordentligt nu för om inte mindre än 18 timmar är jag tillbaka igen. Fick mig en glad chock när jag innan idag steg in i restrangen och såg att vi, dagen till ära,  möblerat om. Känns ganska skönt med tanke på att jag stått fleeeeeera timmar i veckan i över ett och ett halvt år och serverat i samma lokal och med samma folk. Tänk vad en möblering och det faktum att vi bjuder kunderna (och de arbetande hehe) på pepparkakor samt spelar lite Carolas (skitdåliga) julsånger kan göra! Det sägs att man ska glädjas över de små sakerna i livet, och vad gör jag för tillfället, om inte just det? 

 

Ett par minuter innan jag skulle tacka för mig och gå hemåt så kom Hanna och Cornelia in för att hålla mig lite sällskap. Detta innebar att jag hade givet följe hem då jag och Cornelia bor två hus ifrån varandra och Jennifer inte jättemycket längre bort. När vi vid röda huset (är det något jag kommer att komma ihåg från min ungdom så är det iallafall detta röda hus. Huset på vår gata där mitt och Cornelias boende skiljs åt och även vår mötesplats forever and ever eksde) egentligen skulle skiljas åt som vi i vanliga fall gör så bestämde vi oss för att hon skulle följa med mig hem. Väl hemma satte vi oss i sängen och mys-snackade. Det var ett tag sedan (egentligen inte, men det känns som det), så det var skönt att få catcha up igen. MIN ÄLSKLING ♥

 

Nu ligger jag med nyborstade tänder och ett ansikte insmörjt i fuktcreme. Redo för sängen med andra ord. Frågan är bara om jag ska kolla dagens julkalenderavsnitt, läsa Zlatans självbiografi eller skrolla igenom lite bloggar innan John blund kommer på besök. Det återstår att se. Godnatt mina vänner 

 

Min helg har varit toppen förutom det faktum att tiden sprungit iväg lika snabbt som jag la benen på ryggen och sprang idag när jag jagades av en styck Mange med en isboll i handen. Måndag idag vilket betyder ny vecka och nya tag. På skolfronten ser det relativt lugnt ut, ett arbete kvar som måste (påminnelse till mig själv - MÅSTE) göras och med det klart så kan jag softa vidare i skolan i väntan på jullov. 

 

Idag har min jobbfria dag spenderats med Rasmus för att skriva klart hans religionsarbetare. Så är det någon som redan softar i väntan på lov, trots det faktum att han har ett arbete oskrivit, så må det ju vara den grabben. Nu, efter 4 timmars plugg från min sida så är vi äntligen klara. I utbyte fick han städa mitt rum (bra byte tycker jag. Finns det något tråkigare än att städa? Med undantag för att diska dårå) och på det så väntar en halvtimmes massage ikväll. Så här i efterhand kan det kännas fett värt. 

 

Vi har precis kommit hem efter att ha varit ute och träffat Frida och Cornelia följt av ett besök på Statoil för att köpa Lussekatter, Cola, Oreo och en glass (hur klarar dietister av en måndagskväll är, för mig, en fråga svårare att besvara än tillexempel hur stor rymden är eller varför björnar skiter i skogen). 

 

PS. Idag har jag namnsdag. Stort tack till alla vänner som inte sagt grattis! Fast ska jag vara ärlig så visste inte jag heller om det. Inte förrän Hanna (mina småsyskons kära mamma) skickade en påminnelse per sms. Tack ♥

 

Nu ska vi gosa ner oss i sängen och kolla dagens julkalender avsnitt med lite tilltugg. Antecknat? 

 

Godnatt kära ni, hälsar kära vi 

 

Sitter just nu på bussen in till jobb, en av de sämre söndagsrutinerna jag har skulle man kunna säga. Skämt åsido, dagarna flyter på utan större problem! :) 

 

Längtar tills klockan slår fem och jag får ta bussen hem för att träffa mina kååååmpisar följt av Rasmus ♥

Detta inlägg skulle egentligen ha publicerats sent igårkväll, men på grund av störningar med blogg.se så får det bli idag istället. Texten nedan är alltså skriven igår, och ska även läsas som detta :) 

 

Kvällen igår var faktiskt en av de bättre. Bestämde oss för att lämna mitt hus och ta bussen till lokalfesten runt halv ett, vilket vi kanske aldrig borde ha gjort.. Oftast är det faktiskt så att förfesterna är roligare än själva lokalfesterna, och så även denna gången. Kom iallafall till Västra klagstorp och dansade lite. Helt okej men inte bättre än så. Därav anledningen till att jag och Hanna tog bussen hem redan tio i två, en timme efter att vi kommit dit. Antar att det var lika bra så, behövde nämnligen städa lite plus att jag skulle upp klockan halv elva morgonen efter för att sedan jobba i åtta timmar. Nu är det äntligen gjort, har fått kriga mig igenom dagen. Ikväll är det fokus på sömn;

börjar jobba redan klockan tolv imorgon! 

 

Tackar er som var hemma hos mig igår för en sjukt bra kväll ♥

 

 

 

Så var det ändrade planer idag igen då. Förvånade? 

 

Direkt efter att jag publicerat förra inlägget så fick jag ett sms av Jennifer där hon skriver att hon är på väg till akuten med Louise som svimmat och slått i hakan den stackarn. Får bli förfest en casa Guillermo istället då. Lite stressigt med tanke på att jag står halvsminkad, fisken halvbränd och huset halvstädat och folket kommer om en timme. Arååååå, det ska väl en redig kvinna kunna lösa 

 

Igår var det Torsdag och det vet ni antagligen numera vad det betyder - Ralledag. Dagen bestod mest av att skriva på hans arbete och när klockan slog sju och vi började bli otåliga efter timmar med plugg och inget käk att mätta magarna med. Vi hoppade in i duschen tillsammans och inte långt efter det så tog vi bilen till byn med Hanna och Cornlia för att handla lite gott och en stycke kebab. Var tanken iallafall. Jag och Rasmus hade disskuterat hurvida vi skulle handla; om jag skulle gå in på toppen med tjejerna medans han gick och handlade mat. Jag insisterade på att vi, tillsammans allihopa, först skulle in och handla godis och sedan handla kebab kort därefter. Därför blev lillkillen inte allt för glad när vi kom ut från toppen och ser kebabvagnen längre ner i byn stå och förbereda stängning. Aja, mat i magen fick vi iallafall ändå. Och det har vi pizzeria vellinge att tacka för (förlåt santa lucia för att jag som trogen arbetare sviker er <3) 

 

Efteråt drog vi hem till mig och mös till Sunes sommar allihopa. Runt halv elva körde vi Hanna hem och sen var det läggdags. Snipp snap snut så var sagan slut! 

 

Tjena kåmpisar!

 

Satt i skolan och fml-ade sönder under mattelektionen på grund av att jag behövde plugga, var hungrig, trött, förstod ingenting av genomgången och som grädde på moset så skulle jag ta bussen till jobb tre timmar senare. Deppade lite på livet som hard working woman och på det faktum att jag jobbar mer än vad jag sover typ. Drog inom toppen för att handla lite godis som uppmuntran. Brukar vanligtvis ha någon slags spärr, men idag så tittade jag på precis allt som gjorde mig sugen och tänkte "amen det är jag värd". Kom till kassan och fick punga upp 114 kronor för mitt lilla kalas. Aja, det är jag väl värd antar jag då. 

 

Satte mig och skrev klart mitt skittråkiga idrottsarbete om anorexia när telefonen plötsligt ringde.. Det var jobb som skulle säga att jag kunde ta ledigt idag om jag kände för det. Dessa två faktorer gjorde att tre kilo ångest lättade från hjärtat och flög iväg och satte sig någon annanstans. Hoppas att det inte var på ditt. 

 

Precis hemkommen från skolan. Två timmar kvar tills jag ska befinna mig på jobb, och en kär gammal rutin är att spendera dessa två timmar i sängen för lite skönhetssömn (sådan kan ju jag, med vinterblek hy, behöva). Idag är det dock ändringar på schemat. Denna veckan har jag sjukt mycket i skolan, och tanken är att plugga lite marknadsföring nu så att jag kan få sovmorgon på torsdag. Gillar vanligtvis inte när rutiner bryts, speciellt inte att min sovrutin ersätts med plugg. Men vad ska man göra, att stiga upp tidigare när man egentligen kan ha sovmorgon känns sjukt oaktuellt. Får bita i det sura äpplet helt enkelt. Kanske lite cheeseballs och en GB glass kan lätta upp humöret. Det brukar funka! 

 

Godmorgon! Sitter och äter lite frukost i sängen (det bästa med helg, right?) och ska snart hoppa upp och göra mig redo för att ta bussen till jobb. Efter mitt milslånga inlägg igårkväll så står det relativt tomt på ideer i skallen så här morgonen efter. Därför tänkte jag svara på en fråga jag fick för en vecka sedan eller två angående ricinolja och hurvida det funkat för mig. 

 

Efter att ständigt satt in nya håförlängningar (keratinwax) i över ett ård tid så har jag fått nog, efter att det både slitit på håret och kostat mig förmögenheter. Frisören slet bort, stampade och spottade på min dröm om långt hår med orden "för att få bort ditt slitna hår så är den enda lösningen att finraka skallen". Jag fick höra talas om ricinolja, som skulle både reparera och öka längden med upp till 3 cm i månaden. Lät som en mirakelprodukt lätt värd att testa i mina öron, så det var precis vad jag gjorde. Gick till apoteket och bad lite skamset om ricinolja (vars egentliga bruk ska vara tarmsköljning). Nu har jag använt det relativt länge, tillsammans med massvis av frisörprodukter, och jag måste säga att jag känner skillnad. Inte så att håret blivit rapunzel-långt, men det känns både tjockare och jag vill även tro att det växt en bit. Fick bekräftat att det inte bara är ren inbillning när Emily, en tjej i min klass, sa från ingenstans häromdagen att mitt hår ser jättefriskt ut. Första gången i detta livet jag hörde den liksom hehe. Kort sagt; Ja. Jag känner skillnad. Och ja. Jag tänker fortsätta med ricinolja. 

 

Någon annan som använder detta och kan berätta om sina erfarenheter? :) 

 

 

Som jag i inlägget under lovade er så simmade vi lugnt, vilket kanske är huvudorsaken till att jag i skrivande stund sitter levande. Har endast goda minnen ifrån Vanningen. Simhallen jag, pappa och min storebror Sebastian besökte varje tisdag följt av ett besök på pizzerian efteråt som små. Jag älskade att bada vilket gjorde att jag var sjukt uppspelt över att vara tillbaka på samma plats i annan ålder idag. Det var kul att få vara sju år för en dag igen, men ska inte sticka under stolen med att det faktiskt var roligare som liten. Samma sak gäller Mysteriet på Greveholm, julkalendern sedan ett år plus 34343 tillbaka. Man minns den som det bästa i världen men kollar man på ett avsnitt i dagens läge, som en skeptisk 17-åring, så är det inte JÄTTEMYCKET roligt i den serien heller. Förutom pappa Leif dårå. Han borde minsann få en egen julkalender år 2013. 

 

Efter att ha badat,bastat, åkt rutschkana och fått valuta för de 35 kronorna vi betalde i inträde (lol) så kände vi oss nöjda för dagen. Ralle hämtade upp mig utanför och sedan åkte vi hem till mig. Fredag jämna (ojämna kanske? pallar inte räkna. Ni vet.. jag och matte) veckor innebär att mina älskade småsyskon Elliot och Tuva kommer tilll pappas hus en vecka för att stanna här med målet att reta upp sin storasyster. Ingen blir gladare över att Rasmus är i huset än dem. Dagen till ära så blev det tacos till middag. Kanske inte lika mycket dagen till ära så var vi tvungna att skriva på mitt lite väl försenade engelskarbete och halvvägsklara - runt halv nio så drog jag hem till Jennifer för att umgås lite med henne, Frida, Simon och Louise. Nu ligger jag här, klockan tickar iväg och jag inser att jag borde sova. Imorgon vankas det julbak i huset för hela slanten. Synd att jag jobbar. Desto mindre synd att komma hem till nybakta lussebullar kan man tycka. 

 

Nu ska jag tippa på tå ut till köket för att hämta lite cheeseballs att äta till en bra film. Fuck dieter. Jag äter tills jag är mätt! 

 

Natti! 

 

 

Juste, blogg ja... Det var en sån jag hade ju! 

 

Inte konstigt att det blev så dåligt vad det gäller uppdateringen igår. Torsdagar har gått från att vara den veckodag jag ogillar mer än Mamma scans köttbullar till att vara den dag jag tycker om mer än min kära lillasyster Tuva. Torsdagar är vilodagen mellan tre dagars jobb till det är dags att återigen börja jobba under helgen. Det faktum att det blivit en rutin att spendera dagen med Rasmus gör inte heller den mindre omtyckt, oväntat eller? Samma visa var det igår, såklart. 

 

När man med nöd och näppe lyckats ta sig igenom ännu en skoldag (jullov? Ja tack!) så hämtade Rasmus och hans mamma upp mig för att sedan åka hem till hans mormor och morfar i Malmö för lite pepparkaksbak följt av middag. Tiden går fort när man har roligt är det sagt sedan man bar blöja under spädbarnstiden, och plötsligt var det dags att styra bilen tillbaka till Vellinge och möta upp Emelie för att gå på ett viktigt möte på Santa Lucia angående jobbet. Rasmus satt, mot sin vilja, i bilen utanför och väntade. Väntade i kyla och tråkighet med andra ord. När samvets-bägaren rann övet efter en knapp timme så lämnade jag mötet och vi åkte till Höllviken och gosade lite innan vi somnade. Allt för sent precis som vanligt dessutom. Resultatet av detta blev en försening imorse och första lektionen spenderades i sängen. Men vad gör väl det om hundra år? 

 

Just nu sitter jag i skolan och bloggar under håltimmen som börjar kännas allt drygare. Tur är att snart börjar lektioinen. Tur bara eftersom ju fortare den startat desto snabbare slutar den. Och sluta vill jag att den ska göra nunununu, ska nämnligen till Vanningen och plaska i pissvattnet med Amanda och Natalie efter skolan. Erkänner det lite motvilligt, men det är faktiskt så jag helst vill att min sista lediga dag på denna helgen (helgen har inte ens startat än. Depp eller?) ska spenderas. Oh herre, känner mig upprymd som ett litet barn på julafton. 

 

Nog för tillfället hälsar denna Guillermo, vi hörs senare idag. Det har ni minsann mitt ord på! 

 

Måttligt irriterad då jag lagt ner halva min själ i ett blogginlägg och telefonen stängs av. Det finns inget störigare. Förutom när man har oboy hemma och mjölken är slut dårå. 

 

Är trött så att det heter duga idag. Ni vet känslan när varje sekund smärtar och ögonlocken nästan måste hållas öppna med hjälp av två fingrar på vardera öga. Känslan när någon lika väl hade kunnat doppa ögongloben i bensin och sätta fyr, eftersom det ändå knappast kan bli värre. Känslan man helst undviker. Den känslan hade jag idag. Därför säger det nästan sig själv att det inte tog särskilt lång tid för mina två gröna att sluta sig då jag kom hem från skolan runt halv tre. Vaknade några minuter innan det var dags att dra mot jobb och fick yrvaken byta ut min blus mot Santa Lucia-tröjan. Mina arbetskolleger börjar nog vänja sig vid synen av ett nyvaket Guillermo-face instormat runt 5 på tisdag-och onsdagseftermiddagarna då jag alltid möts av samma kommentar. "Du har precis vaknat Malin?" på en halvknacklig Svenska. Idag var inget undantag, såklart.  

 

Jobbdagen flöt iallafall på och precis som vad det gäller allting annat, så fick även den ett slut (vilken jävla tur det) och på väg hem så mötte jag upp mina fina flickor Cornelia och Hanna på en timmes skitsnack ♥

Nu ska jag lägga mig i sängen och somna till Teen mom. Natti! 

 

 

 

 

HAHA nu kom Rasmus ut från mitt rum, nyvaken med håret pekat åt alla håll och kanter. "Malle? Har inte du varit borta länge?" Fan tänkte jag. Började asgarva åt det faktum att han liknar ett jävla frågetecken och svarade "Jo. Har bara gjort en medarbetarundersökning på jobb." Asså svarade han och gick in på rummet igen. Kvar sitter jag och asgarvar ännu en gång. Låter inte kul när jag berättar det, men det är ögonblick som dessa man skulle fångat på film. Fan alltså.